You can take my breath away

Foto; Jag, Emma Nilsson
 
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Våran prinsessa <3

Foto; Jag, Emma Nilsson
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Ditt leende i mitt <3

Canon EOS 60D + canon 50 mm | foto: Jag
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Våran prinsessa 6 månader

Canon EOS 60D + canon 50 mm | Modell: Alva | foto: Jag
 
Alva är redan halvåret! Vad fort det går. Man hinner knappt med.
 
Inte klokt vad man kan älska någon så mycket från första stund. Ord kan inte beskriva hur mycket du betyder för mig. Du är det bästa som finns, du är livet <3
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Våran finaste

 
Min lilla prinsessa. Redan 6 månader den 20e. Det går så himla fort <3
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Back

Äntligen internet igen! Fotat lite under tiden. Bla på min lilla skatt Alva så här får ni två smakprov. Den 20e är hon redan 5 månader och det går så himla fort.
 
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

My baby

Canon EOS 60D + Tamron AF 28-75/2.8 | modell: Alva | foto: Jag
 
Nu har det blivit en del bebisbilder här. Men kameran åker fram ganska ofta här hemma. 
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Full rulle

 
Varit full rulle den senaste veckorna. Planering av dop för Alva som sker imorgon. Ska bli så skönt när allt är klart och inte ha dagarna så himla uppbokade som dom varit. Har Lite bilder och visa er. 
 
Tog lite bilder på Alva i veckan för jag var så sugen på och fota. 
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Förlossningsberättelse - bättre sent än aldrig ;)

Tiden bara flyger iväg och idag är Alva redan 3 månader! Var många som ville läsa min förlossningsberättelse så tänkte dela med mig om våran upplevelse. Varning för mycket text och lite öppen i språket ( men vill minnas allt som om det vore igår, just därför) 
 

Onsdagen den 121114, dagen innan din beräknade förlossning vaknade jag på morgonen vid ca 05.30 och kände lite mensvärk. Tjatade på Tomas att han skulle gå upp så han kunde börja jobbet tidigt men han tyckte det var skönt o ligga kvar. Gick naken till köket för att ta mig en värktablett så jag sedan kunde få somna om men när jag precis tagit fram värktabletterna känner jag att det rinner längst med båda benen ner till golvet. Det var en rosafärgad vätska och jag skriker på Tomas direkt och han for upp som ett spjut. Gick och satte mig på toan och det fortsätter rinna lite. Tomas tjatar på mig att ringa förlossningen och tillslut ringer jag dom vid ca 06. Berättade min situation för dom och dom kunde ju inte förklara om vattnet hade gått eller så men jag skulle ta på mig en binda och jag var så välkommen in på undersökning så fick en tid kl 10.30. Tankarna for i huvudet och jag som har lite kontrollsbehov tänkte att det var så himla skönt att vi skulle få en tid för att komma in och hade sådana förhoppningar om att det skulle bli bebis. Hade ju pratat med min barnmorska när jag varit på mvc och sagt att jag varit rädd för förlossningen och att tappa kontrollen. Vi fixade ordning hemma eftersom vi inte visste hur länge vi skulle vara borta.

 

Mamma skjutsade in oss och när vi kom in till förlossningen så fick vi ett rum och där satte dom CTG kurva och så låg jag där i ca 30 minuter. Var så himla glad och trodde verkligen det var dax. Fick sedan byta rum för att bli undersökt och se om jag hade någon vattenavgång. Dom kollade även hur bindan såg ut. Dom klämde och kände och höll på. Kände mig riktigt obekväm, jag som aldrig annars gör det. Det var normal mängd fostervatten, dom kunde inte konstatera på rak arm om det var någon vattenavgång eller inte men jag var i alla fall öppen 2 centimeter. Lagom besviken fick vi åka hem utan bebis.

 

Torsdagen den 121115 – BF var här! Visste nu att jag skulle få gå över, vilket jag inte hade hoppats. Hade som en mensblödning sen dagen innan så kände mig lite orolig och så men det var ju ”normal” enligt dom på förlossningen. Fick sammandragningar var 5e minut som var 30 sekunder långa och visste inte alls vad jag skulle känna men ringde förlossningen ändå och förklarade att jag redan hade varit inne dagen innan och så att jag hade sammandragningar, dom tyckte att dom var för korta men att det var en bra början. Gav råd att ta värktablett och bada i hett vatten. Blev inte så mycket mer av det den dagen.

 

Fredagen den 121116, 40+0, ny graviditetsvecka och det kändes lagom ruttet. Våran 5årsdag var här, 1 år som förlovade och jag var inte alls sugen på och fira den. Blödningen hade avtagit ganska mycket och hände typ inget mer den dagen.

 

Lördagen den 121117. Dagen flöt på och jag ställde in mig på det värsta att jag skulle få gå 2 veckor till. Tomas och jag åkte hem till mamma och Conny för att käka och prata. Tyckte då att det var lite halvjobbigt när vi var där. Öm i magen och hade inte så mycket fokus och hade svårt och sitta still. Natten kom och där låg jag HELA natten med sammandragningar var 10e minut som var 1 minut långa. Kunde verkligen klocka dom och sov verkligen inte en blund. Satt i hett bad länge. Satt och vaggade och andades djupt under sammandragningarna. Tvingade tillslut upp Tomas mitt i natten som hade sovit en del timmar för och se på film med mig. Vi satte på ”Hur många lingon finns det i världen”. Det som for mest i mitt huvud var Vad ska jag känna? Hur ska jag känna?

 

Söndagen den 121118. Den morgonen var jag inte så kartig. Visste ärligt talat inte hur jag skulle klara av en förlossning när jag var så utmattad och att detta var så långdraget och inget vetande. Den morgonen rann det igen mellan benen ner till golvet. Ville verkligen inte ringa till förlossningen igen för kände mig så himla tjatig och behöva förklara samma visa igen. Men ringde tillslut och jag fick komma in igen så vi åkte med en gång. Var inne ca 9.30 och då hade sammandragningarna avtagit (!!) och de var samma visa igen, CTG kurva på plats och sedan undersökning, fortfarande kunde dom inte konstatera om det var någon vattenavgång eller ej. Denna gång kollade dom inte om jag hade öppnat mig något mer. Men de var bara att åka hem igen. Jag var så himla utslagen, stängt av ljudet på mobilen och ville inte prata med någon. Allas tjat gjorde mig bara mer less. Kunde sen sova en del på dagen.

 

Måndagen den 121119. Hade lite sammandragningar från och till. Tänkte inte så mycket mer på det just då. Gjorde mig tom fin i den mån de gick och satte mig höggravid i badkaret och rakade benen och gjorde hårinpackning och hade lite minispa. Sedan på kvällen blev sammandragningarna tätare och längre. Nu fick man verkligen koncentrera sig med att andas ordentligt och jag satt bredbent på soffkanten och ”vaggade” när sammandragningarna kom. Dom var 3-5e minut och ca 1 minut långa. Dom var ju kontrollerbara och jag började få lite panik över vad jag egentligen skulle känna. Skulle det räcka såhär? Skulle det göra ännu mer ont? För dom var ju som sagt kontrollerbara (har annars låg smärttröskel och rädd för smärta) Ja vad fan skulle jag KÄNNA?! . Började tillslut gråta för jag inte visste vad jag skulle känna. Jag ville verkligen inte in igen och få åka hem. Men ringde sen vid 20.20 och berättade igen då min historia och sa även hur dom senaste timmarna hade varit. Hon jag pratade med tyckte det lät som jag hade jobbigt och tyckte jag skulle komma in med tanke på att dom var ganska så täta och att vi ändå hade en liten bit och åka. Ringde mamma igen och hon fick skjutsa in oss. Det gick ju ganska fort in och när jag hade sammandragningar i bilen ville jag bara att dom skulle vara tyst och sluta prata med mig.

 

Var inne till kl 21. Det var lugnt på avdelningen och barnmorskan som tog imot oss tyckte att det såg ut som om jag hade det jobbigt och hon kunde lova att vi nog inte skulle behöva åka hem igen utan bebis. Mamma var kvar en stund till för att garantera att vi inte behövde åka hem igen. En barnmorska satte CTG kurva på mig och tog av de ganska fort igen innan dom skulle byta skift. Så fort jag fick en sammandragning vill jag att mamma och Tomas bara skulle hålla tyst och inte prata med mig. De nya skiftet kom in, en barnmorska som var ganska ung och med lite utländskt fint utseende och en som studerade till barnmorska med hårt utseende. Barnmorskan var supergullig och pratade lite med oss. Barnmorskan skulle kolla hur öppen jag var, tittade lite den andre och bad henne med kolla hur öppen jag var. Då kände jag direkt att nu får jag åka hem igen MEN så var icke fallet, jag var öppen 7 cm. Känslan som kom när hon sa att det kommer bli barn idag var obeskrivlig. Så mamma kunde nu åka hem och vi fick ett förlossningsrum. Jag fick byta om till den sexiga blå oversize skjortan.  Vid 22.15 fick jag antibiotika pga förebyggande syfte med tanke på att dom fortfarande inte visste om det var någon vattenavgång eller ej. Dom krångla med nålen som fan i armvecket och jag blödde en hel del men till slut var den på plats. Fick saft som jag sedan drack en hel del.

 

Straxt där efter frågade dom om jag ville prova lustgasen vilket jag gärna ville göra. Men sa även att jag VERKLIGEN ville ha ryggbedövningen med. Var jätterädd att jag inte skulle hinna och få den. Men började som sagt med lustgasen. Sammandragningarna kom från och till och jag andades in och ut lugnt och försiktigt så fort jag kände att en sammandragning skulle komma. Jag kunde jämföra lustgasen som när man kommer hem full från krogen och du lägger dig i sängen och man känner sig tung i huvudet och det lite smått snurrar. Pratar lite med Tomas.

 

Vid kl 23 är jag uppe och går lite med droppställningen och var även på toa men kunde inte kissa. Kollar även om jag öppnat mig nått mer och var då öppen 8 cm. Sammandragningarna hade börjat och kännas mera och jag ville verkligen ha ryggbedövningen så de ringde efter narkosläkaren.

 

Tisdagen den 121120. Vid 00.00 kom narkosläkaren och jag var lite smånervös över sticket för jag är så himla rädd för sprutor. Men konstigt nog kändes den inte så himla mycket. Kan ju varit att man dragit i sig en del lustgas. Var nog lite halvt seg i huvudet vid den tiden för nu såhär i efterhand skulle jag aldrig kunna säga hur hon såg ut. Menmen, fick bedövningen och smärtan avtog sakta men säkert men använde lustgasen ganska länge ändå just för att ha något och koncentrera sig på. Både jag och Tomas var ganska trötta vid det här laget.

 

Vid ca 01 var vi uppe och gick en sväng på avdelningen och kollade in alla snygga (eller inte) tavlor. Var så himla lugnt och de ända människor man såg var några barnmorskor på kontoret. Tyckte inte alls det kändes jobbigt längre och vi gick och pratade. Kände enbart lite tryck neråt men inget mer. Kunde ju aldrig kissa så dom fick tappa mig på ca 3 dl. Kändes lagom konstigt och kände mig som en gammal tant.

 

02.40 tog dom hål på fosterhinnorna och det rann ut en hel del vatten. Dom kopplar även på en tråd på huvudet på Alva för och mäta hjärtljuden. Ligger i lite olika ställningar och trycket blir allt starkare neråt.

 

04.10 är det riktigt TRYCK neråt och krystvärkarna drar igång. Jag ligger på rygg och en undersköterska kommer in. Jag håller med ena handen på handtaget och har Tomas som stöd i andra handen. Kände ingen smärta direkt utan bara detta tryck som var. Vid varje värk tog jag i men jag kunde aldrig uppfatta HUR mycket jag tog i. Jättekonstig känsla. Hade ingen tidsuppfattning men kändes som om jag hade legat där hur länge som helst och att det inte hände något. Började känna mig svettig och som om det aldrig skulle ta slut. Krystar och har mig och frågade flera gånger om de såg något. Tillslut kunde dom se hennes huvud och frågade om jag ville känna, vilket jag gjorde. Lagom slemmigt. Nu började jag känna en brännande känsla där nere. Tog i och tog i och halva huvudet var ute. Nu brände det på ganska så bra men det var ändå kontrollerbart. Visst, det kändes en hel del men började få lite panik över att det kändes så konstigt och att det kändes så utdraget och att jag nu visste att man snart skulle stanna upp en stund MEN det hann vi inte med för nästa värk som kom så krysta jag och då kom hela hon kl 04.45. Dom torkade av henne och la upp henne på bröstet med en filt över. Där låg hon, MIN underbara tjej! Jag trodde jag skulle börja gråta, men varken jag eller Tomas grät konstigt nog, men man fattade nog inte vad som hade hänt. Jag hamnade verkligen i en annan värld och jag såg inte när Tomas klippte navelsträngen eller något. Jag låg bara och tittade på henne, så fin och hon var MIN! Vi värmde varandra och det var så himla mysigt. Under tiden så drog dom ut moderkakan och den var hel och fin. Fick någon bristning som dom fick sy med något stygn men sprack inte eller något. Alva vägdes och mättes och var 52 cm lång och vägde 3790 gram.

 

Fick sedan vara kvar två nätter för dom som sagt aldrig visste om jag hade någon vattenavgång eller ej, kunde ha varit någon ”pyspunka” men det kunde dom inte konstatera.

 

Efter att jag haft en riktig förlossningsskräck kan jag nu såhär i efterhand säga att jag är så stolt över och fått varit med om detta, att fått föda fram sitt egna barn. Att kroppen kan göra något sådant är helt otroligt. Alva är verkligen det bästa som har hänt och jag är så glad att vi 3 är en liten familj nu. Att denna lilla varelse kan ge en så mycket värme och kärlek.

Du är så värd allt min lilla fina flicka <3

 

 

Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Klart mammas tjej med ska ha en kamera

Canon EOS 60D + Tamron AF 28-75/2.8 | modell: Alva | foto: Jag
 
Min mamma köpte denna till Alva när hon låg i min mage. Tyckte jag passade riktigt bra. Hon ska ju såklart med ha en egen kamera! Se om hon går i sin mammas fotspår eller ej. Hon är ju som sin mamma i alla fall och vill ju inte vara med på bild, i alla fall inte och le på bild.
 
Fick en kommentar om jag kunde ta lite bilder på hur vi bor. Det skulle jag absolut kunna göra, men när vi har flyttat för nu står det lite skit och kartonger överallt så det är inte så mycket och ta bild på. Så när vi har fixat i nya huset så kommer det bilder.
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Alvis

Canon EOS 60D + Tamron AF 28-75/2.8 | modell: Alva | foto: Jag
Mammas hjärta. Hon är redan 2 ½ månad. Vad fort det går.
 
Haft en fotografering idag med lilla Leah. Fotade hennes mamma och pappa när hon låg i magen och fotade henne när hon var nyfödd, snart är hon 6 månader. Så himla kul!
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Mammas gullunge

Canon EOS 60D + canon 50 mm | modell: Alva | foto: Jag
 
Min egna gullunge lägger jag inte upp så mycket på men här är hon när hon gymmar. Så himla kul och se ens barns utveckling. Händer något hela tiden. Ler och "pratar" med en när man pratar med henne, dock när mobilen eller kameran smyger sig fram så blir hon stoneface på direkten.
 
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Tossisar

Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.

Min lilla Alva

 
En till liten bild på min lilla ängel. Ska bli bättre på o lägga upp bilder, jag lovar. Ska börja fota lite smått snart igen så det ska bli kul, har fått så himla mycket förfrågningar, kul! Många kommentarer har jag o godkänna med så ska göra de någon dag. Har flera att visa på våran dotter. 
Bilder får ej kopieras utan min tillåtelse.
RSS 2.0